Här på denna sida tänkte jag, Rickard, ibland skriva lite grejor som inte är blogg och inte teologi utan helt enkelt diverse... Lite historik, lite berättelser och allmänna grejor som åtminstone jag tycker är intressanta.
FRÅN 1986
Jag satt och bläddrede i lite gamla papper. Tittade igenom gamla tidningsurklipp och scannade av denna lilla rubrik för 23 år sedan. Den stämmer ju ännu!
Nytt från Bridlicina
Längre ner på sidan har jag skrivit om kyrkan i Bridlicina och lagt upp några foton. Under sommaren 2008 har kyrkan renoverats och blivit så fin :) Se bara!
Den gammalkatolska församlingskyrkan i Köln.
Kort efter första vatikankonciliet 1870 bildades en församling i Köln, Tyskland. De vanliga stridigheterna om rätten till kyrkobyggnad uppstod och slutligen tilldelades gammalkatolikerna den s.k. garnisonskyrkan. Församlingen växte och ganska snart uppstod planer på att bygga en ny kyrka. Man köpte en centralt belägen tomt men så kom första världskriget emellan. Men 1915 stod så Kristi Uppståndelskyrkan färdig. Stor och med tre torn.
I slutet av andra världskriget föll bomberna tätt över Köln och kyrkan bombades sönder och samman. Efter rivningarna stod bara det stora tornet kvar. Man hade inga finansiella möjligheter att bygga upp kyrkan så under alla år stod tomten tom och tornet fanns som ett minnesmärke. Församlingen höll sina gudstjänster i en kyrka man delade med en evangelisk församling.
Församlingen hade genom åren fått ett antal anbud på den attraktiva tomten men drömmen om en egen kyrka levde kvar. Imitten av 1990 talet kom två arkitekter med en idé som visade sig vara en glimrande lösning. Hela kyrkan byggdes upp igen med samma konturer som den tidigare. Skillnaden var att den är byggd i spegelglas. Församlingen sålde tomten utom tornet och är istället ägare av hela övre planet i det kontoskomlex som "kyrkan" nu är.
Så församlingen har istället fått en fantastisk skapelse helt i glas med kyrka, församlingshem och annat, samt en god ekonomi på köpet.
EN BISKOP MED MARTYRKRONA!
Det är inte ofta, men ibland möter man någon människa som bara strålar av andlighet. En sådan man mötte jag på -90 talet på en gammalkatolsk kongress. Det var den gammalkatolske biskopen i Tjeckien, Augustin Podolak. Han prästvigdes under de sista krigsåren och tjänade kyrkan under den tid, 1945-47 då alla gammalkatoliker med tyskt ursprung tvingades lämna Tjeckoslovakien och den gammalkatolska kyrkan där nästan utraderades. Men kyrkan levde vidare trots att man ständigt var påpassad och inte hade stora möjligheter att arbeta. 1968 kom den s.k. Pragvåren då det politiska klimatet lättade och kyrkan fick för första gången sedan 1946 en biskop. Augustin Podolak valdes och vigdes i Utrecht. Han var en man med stor kraft och vilja och när ryssarna stramade åt all opposition i Tjeckoslovakien så fängslades Biskop Podolak. Under den vistelsen utsattes han också för tortyr som bröt ner hans kropp och han avsattes av den politiska regimen 1970. Under åren som kom fanns det ipraktiken två gammalkatolska kyrkor i Tjeckoslovakien. Dels den officiella och dels en underjordisk som leddes av den avsatte biskopen. Biskop Podolak utbildade präster, ledde illegala Mässor och prästvigde i hemlighet. Den nuvarande Tjeckiske biskopen, Dusan Hejbal, prästvigdes illegalt och i hemlighet av biskop Podolak. När så demokratiseringsprocessen startat i östeuropa trädde så en helt ny generation kristna fram, inte bara bland gammalkatolikerna utan bland alla kristna.
Vid den tjeckiska gammalkatolska kyrkans syndod 1990 återupptog Biskop Podolak sitt ämbete och kyrkan gav honom en biskopsmitra med en stiliserad törnekrona på för att minnas det martyrium som biskopen utsatts för.
1991 mötte jag den då över åttioårige biskopen med svag hälsa med med en andlighet som var så fantastiskt strålande att jag aldrig kommer att glömma den. När hans lyfte kalken under Mässan med sina sargade, darrande händer då kände man verkligen att himmelriket var nära. Två år förunnades biskop Podolak att verka i sin kyrka innan hans hjärta slutade slå. Men en sann martyr har jag mött!
DEN GAMMALKATOLSKA KYRKAN I DECIN (TETSCHEN-BODENBACH) OCH DEN I BRIDLICNA.
Dn 24/6 1934 invigde den tjeckiske gammalkatolske biskopen, Alois Pasek den nybyggda kyrkan i Decin, som då hette Tetschen-Bodenbach. Den lilla församlingen hade gjort stora uppoffringar för att förverkliga sin dröm om en egen kyrka. Så stod den så mäntligen färdig trots trettiotalets ekonomiska och politiska svårigheter. Församlingen blomstrade under några år, tills kriget kom och allt förändrades. Vid krigsslutet hade de flesta av församlingens medlemmar antingen dödats, flytt eller deporterats. De nya makthavarna tillät inte kyrkan att arbeta vidare på orten. Under några år firades ortodoxa mässor här men slutligen beslagtog myndighetrna kyrkan och förvandlade den till lagerhus. Sakta men säkert förstördes den av kärlek byggda kyrkan. 1989 fullbordades förstörelsen av en brand orsakad av ett ungdomsupplopp på orten. Ingenting kunde man göra ...
1990 återlämnades ruinen till den gammalkatolska kyrkan i Tjeckien. Men det finns få troende kvar och de få pengar kyrkan har behövs till annat än ruiner ... Så nu står hon där ... som en ruin.
Samma sak var fallet med kyrkan i Bridlicina. När kyrkan återlämnades till gammalkatolikerna var det i ett sorgligt skick, dock inte lika illa som i Decin. Men här fanns några entusiastiska gammalkatoliker som med kärlek och glädje byggde upp det som nästan dött. Idag finns en livlig församling med många unga människor. Insidan är renoverad men utsidan har man ännu inte klarat av att göra vid. Du kan se en bild från församlingen längst ner på sidan som heter Utrecht deklarationen.
ANTIKVARIATSFYND
Att det redan tidigt fanns ett intresse från svensk sida över vad som hände med gammalkatolicismen visste jag inte förrän två små böcker kom i min hand. Det första handlar om den Kristkatolska (gammalkatolska) kyrkan i Schweiz och är från Uppsala universitets årsskrift 1888. Det är en redogörelse på 95 sidor om gammalkatolicismen i Schweiz skriven av Karl Magnus Thordén. Boken är dessutom signerad; "Pastor Primarius Herr Doktor F.A. Tehr, vänskapsfullt förf."
Den andra har samma författare och är från 1889 och handlar om kyrkan i Österrike.