EN HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA
Den gammalkatolska kyrkan betraktar sig som den tros- och livsgemenskap av kristna, som med ett minimum av institutioner, föreskrifter och lagar framställer kyrkan som friheten i Kristus.
Den gammalkatolska kyrkan har mod att i sin gemenskap uppta alla som säger nej till konfessionell bundenhet eller som blivit offer för konfessionellt lagtänkande eller diskriminering på grund av sin sexuella läggning.
Den gammalkatolska kyrkan gör allvar av ett nytt sakramentalt tänkande och avvisar allt som i magiskt tänkande och kyrkliga sedvänjor hindrar Gudsandens frambrytande.
Framförallt imiterar den inte andra kyrkor, s.k. storkyrkor och dessas livsformer. Vår kyrkans familjekaraktär visar sig i att vi har ett levande gemenskapstänkande och tar ansvar för varandra. Som en kyrka av frivilliga så lever den gammalkatolska kyrkan i den enhet som Jesus redan givit, och erkänner mångfalden av äkta kyrklighet hos andra. Vi sätter oss inte till doms över andra kyrkor och samfund.
Den gammalkatolska kyrkan är den plats där den enskilde skyddas från både isolering och från att drunkna i massorna. Vi visar mod, mod som inte bygger på kategorier som medlemsantal och yttre framgångar.. Kyrkan lever inte av framgångar utan av HOPPET!
Vi tycker det är bättre att be att Guds helige Ande kommer över kyrkan än att gissla hennes skuld och elände. Kyrkan har fått en fullmakt av Herren och den förlitar vi oss på.
Att vara tillsammans vid nattvardsbordet och att hålla sig beredd för gemenskapen och dess uppgifter är bättre än att söka en livlös frihet i ett lufttomt rum. Att böja sig för Guds andes dom är bättre än att liksom uppifrån döma över kyrkan.
Att visa fram det som gör att kyrkans ord och gärningar framstår tydligare, riktigare, verksammare och trovärdigare, det är gammalkatolska kyrkans väg mot framtiden.
Kyrkan är ett provisorium. Målet är inte den fullkomliga kyrkan utan det utlovade Gudsriket. Vi har hoppet om detta eftersom vi vet att Jesus, genom att framstå som en tjänare har övervunnit alla storhetens, härlighetens, maktens, fullkomlighetens och framgångens bländverk.
Vi hoppas att i det lilla, i det oansenliga, ska allt gå i fullbordan, ty det ringa är det mått som gäller inför Gud.
Den gammalkatolska kyrkan lyder inte under påven. 1870 höll den romersk-katolska kyrkan den s.k. första vatikankonciliet där man bl.a antog dogmen om påvens ofelbarhet. För oss är påven en samlande symbol men ingen människa kan vara ofelbar och därför tvingades människor ut ur den romerska kyrkan efter att man protesterat och 1870 grundades den gammalkatolska kyrkan av människor främst i Nederländerna, Tyskland, Österrike och Schweiz.
Man antog namnet gammalkatolsk eftersom man ville att kyrkan skulle vara som den ursprungliga kyrkan och redan på 1800-talet avskaffades latinet i gudstjänsten, celibatet för präster, dvs. en gammalkatolsk präst behöver inte leva ogift. Ordet ”gammal-” hade inte en negativ klang på den tiden och lite lustigt är det allt att den ”gammal”katolska kyrkan är den radikala kyrkan.
De flesta gammalkatolska kyrkor har idag prästämbetet öppet för kvinnor och det finns inget diskriminerande synsätt på homosexualla varken som gudstjänstdeltagare eller ämbetsbärare.
Idag finns kyrkan på flera olika länder och är sammanslutna i en union kallad Utrecht-Unionen där Ärkebiskopen av Utrecht är ordförande. Den gammalkatolska kyrkan i Sverige är den minsta länken inom Utrecht-Unionen och finns här sedan 1976.
När kristna, som idag känner sig desillusionerade av sina kyrkor och tänker sig byta gemenskap för att få leva i en kyrka, vars lära och ämbete är allmänt erkända, medlemmar i Kyrkornas Världsråd och i de flesta ekumeniska sammanhang, så kan gammalkatolicismen vara ett gott alternativ. Vi kan ge en fristad åt kristna eller sökare som hos oss kan finna ”en flik av himlen!”
Här är rymlig plats.
Här är Guds bord,
Ett stråk av himmel
Och en doft av jord,
Ett rop ur mörkret
Och ett svar i tro.
Gud är en av oss vid detta bord!
(Ps 396)