Hur ”påvliga” är gammalkatolikerna? Ja, svaret är egentligen ganska enkelt. Vi är inte ”påvliga” alls eftersom vi inte står under påvens allmänna jurisdiktion.

V lyder inte under påven, det är en enkel förklaring som ändå inte utgör hela sanningen.

Gammalkatolikerna förkastar inte påven och påvedömet helt och hållet. Det vi förkastar är de specifika påvedogmerna från det första vatikankonciliet 1870. Alltså; Läran om påvens ofelbarhet av egen kraft, när han utfärdar en för hela kyrkan bindande bestämmelse (ex cathedra) i frågor som rör dogmer och moral. Därför är tex den påvliga dogmen om Marias upptagande till himlen med kropp och själ, inte någon ”gudomligt uppenbarad sanning”, dvs ingen ofelbart gällande dogm.

Vi förkastar också det andra vatikandogmat om det påvliga universalepiskopatet, alltså läran om att påven i kraft av gudomlig rätt är hela Kyrkans universalbiskop vars ord och befogenheter ska vara giltiga i hela Kyrkan och som ska respekteras och lydas av alla präster och troende i alla stift.

Däremot betonar vi den fornkyrkliga uppfattningen om de enskilda biskoparna och deras stifts självständighet och egenansvar inom den katolska trons ordning.

Men hur har då gammalkatolikerna det med påven då?

1889 utgavs den s.k. Utrecht deklarationen av våra biskopar och där står : ”det hindrar oss inte att erkänna det historiska primatet, som flera ekumeniska koncilier och fornkyrkans fäder tilldelat biskopen av Rom som ”primus inte pares”, vilket betyder ”den främste bland jämlikar”.

Alltså … ur gammalkatolsk syn är påven den främste bland den samlade Kyrkan biskopar, men inte den högste över alla de andra! Denna särställning har han genom kyrkans tradition och absolut inte i kraft av någon gudomlig rätt.

1970 uttalade de gammalkatolska biskoparna att det romerska primatet borde vara ett enhetens tjänsteämbete och man uttalade förhoppningen om att utvecklingen skulle leda till en gemenskap bland alla kristna kyrkor där ”primatets ursprungliga Petrustjänst ska finna sin fullbordan”.

Så att säga att gammalkatolikerna inte har något med påven att göra är alltså inte helt korrekt. Vi har en väl grundad teologisk och kyrkohistorisk uppfattning om påvens och hans tjänst i den allmänna Kyrkan men det vi protesterar mot är påvedömet i enlighet med det första vatikankonciliets lära. Denna lära har om och om igen visat sig vara ett av de största hindren på varje slags enhet inom kyrkan, en enhet som gammalkatolicismen alltid arbetat för.

R.

 

                                                    Den nuvarande påven.